Början på Oktober

Nu har man fått september skrivet, så nu har man bara oktober kvar till skriv ikapp typ..
Det är jobbigt o skriv ikapp men det e skönt att ha det skrivet sen så man kan gå tillbaka och läsa själv och så att ni får läsa vad som hänt.. Men som tur.:  e att när man e sjuk så flyter dagarna ihop o det mesta ser likadant ut.. Så borde rätt snabbt komma igenom Oktober o komma in på November..Men sen kan man även säga att minnet får sig en turn när man e sjuk, just för att dagarna flyter ihop så vet man inte alltid vad som hänt när eller hur eller varför, detta gäller även vad som sagts.. Tur att telefonen varit lite aktiv och tagit bilder så jag lite vet vad som hänt och kan visa och berätta som man säger på dagis! :)

4.9.2013 började min sjukhusvistelse..

27.9.2013 trodde jag att jag sku få gå hem till lägenheten och sen
'komma tillbaka inför blodprov och cytostatika "från hemma" (lägenheten)
sen när du mår bättre o vi vet att allt e under kontroll
med tumörerna och vi har en bra plan som funkar
så skickar vi hem dig till din ö och dina nära o kära!
men så blev de ju dock inte..men permiss blev det iaf:  ut och äta med papsen

 

29.9.2013 blev skickad på permiss igen hem efter tamponadan
och skulle in på nya prover på onsdag och
peruk skulle vi skaffa med social tanten imorgon

 

27.9.2013

 

29.9.2013

                                                                       29.9.2013

 

30.9.2013  skaffat peruk

 

 

 

 

1.10.2013  In till stan på lite kik och shopping med pappa efter blodprover

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3.10.2013  Strålning, LAB prover, läkar & sköterske besök

 

 

 

 

Pappa i väntan på strålning som tog endast 10 min, det tog inte ont, det förde en massa oväsen bara..

 

 

Jag i väntan på strålningen. aningens nervös men samtidigt lite förvirrad efter all info man fått under dagen.. Man visste knappt ut och in då man får halv dant info på nån skraklig svenska av en sköterska som påstår sig kunna svenska på cancerkliniken men kan egentligen inte svenska alls..Men lite info fick vi, synd bara att vi tolka infon olika... snark!

 

2.10.2013 Städning av lyan som såg ut som hej kom o hjälp mig!
Påminn mig o aldrig låna ut lyan.. hehe nej skojja bara :p

 

                                         mums med bananplätt jordgubbar och hallon efteråt! :D

4.10.2013  Far hem till Åland för dop, hemresan blev inte som planerat
började blöda som en slaktad gris så blödde ner hela sängen, kläder osv..
Hb var lågt igår på LAB tagningen så ville kolla upp Hb -->
Akuten direkt båten kom iland!
O blev där för vidare undersökningar..

                                                             --> Fick blod på akuten

Fick en liten pressent av Ninnie som jag träffa idag <3
Tack! Det va så skönt o träff dig o prata av sig med dig, det va så länge sen sist!

 

Akutens blod uppvärmare, lite coolt tyckte jag som aldrig sett nått liknande!

 

Jag som var på kalas till farmor när man blev tvingad att bli kvar på akuten för o få blod..

 

Men Frida kom o underhöll mig o prata en massa strunt så blodgivningen gick snabbt!
När frida väl for kom nästan pappa och sen kom sköterskan o då var det färdigt att fara till farmor och överraska henne och gratta henne! (Ingen visste ju om att jag kom hem för dopet)

Det som komma skall..

Måndag 30 September 2013

Idag var en av de tragiskare dagarna framme.. Jag skulle och prova samt köpa en peruk.
Tänkte om jag skulle köra på nått i den här stilen vad tror ni?

Nej jag menar hallå, klart man nån gång drömt ti o ha nån sån där skit snygg Hollywood look peruk eller bara annars en snygg kändis peruk för nån fest eller sådär inför en dejt o du ha färga håret o misslyckats, då kan man ha önska sig en peruk.. Men det är varje tjejs mardröm att tappa håret och behöva peruk! Det är som om o tappa sin personlighet, det är as jobbitgt ska jag berätt för er!

Men nu liksom ska det här bli mitt nya jag, som tur va var de en socialsköterska som ställde upp både som tolk då butikspersonalen som jobbade där kunde finska o engelska.. Men socialsköterskan hjälpte nog mycket som smakråd också eftersom hon inte kände mig på det viset..
Men där satt man då med en massa peruker framför sig och skulle bestämma en som passa mig och som likna mig, men hallå jag har mitt långa egna hår ju.. Det e ju de jag vill ha!
Int nån plastig halvrisig peruk som ser hemsk ut efter en tvätt eller två.. jag ha ju prova på hårförlängningar så jag vet hur risigt det blir o hur fult de blir..
O det e ju såklart nu man märker hur långt hår man verkligen har!
Nåja efter pappas och socialskötarns smakråd blev de en peruk iaf..

 



Mitt eget hår och en del av min outfit för den som bryr sig över slarvor.

 

 

 

 

 

Jag i peruken i någorlunda samma vinklar hann dock ej byta outfit :p


Nej nu slut tramsat måste börja med maten innan pojken kommer hit hungriger!

 

 

 

Tragisk kväll..

 



Min permiss blev inte så lycklig och långvarig som vi hade hoppats på..
Den 26.September på kvällen började jag kraftigt blöda..
Jag hade nog haft lite ökad blödning under dagen, men det hade ju varit lite fart på också i gemförelse med sjukhusaktivitet. Nå ja skämt och sido så fortsatte blödningarna och jag hamna ringa till avdelningen för o fråga om jag fick använda tampong mot blödningen och de ville höra storyn o sen sa dom ja,men fortsätter de att komma myckt vill vi ha in dig..
O så klart forsate de blöda mycket oc till sist sippra de hela tiden..
Allt va tragiskt och ledsamt!

Fick snällt gå tillbaka till rummet och lägga mig och fick sjukhus pyjamas och vänta på gynekologen..

 

 

 

 

 

Glädjen var kortvarig..

 

På söndag f.m lite gladare då man visst lite mer o troligtvis sku man få far hem..

Permiss

27-29 September 2013

Då jag kom tillbaka efter middagen med pappa den 26 var jag helt slut och däcka och sov flera timmar.. Så sköterskorna tyckte att jag skulle bli kvar över natten och så skulle vi se hur mitt mående var nästa dag ifall permiss kanske är ett allternativ då.. Den 27 var då fredag och mitt mående var i princip samma som torsdagen trött, slut, lite illamående och ingen matlust men annars helt bra nog.. Mina prover var alla helt okej så sköterskan sa att jag får fara hem på permiss om jag vill!
Prata med pappa om saken och lovade att säga till om jag kände mig sämre eller om det hände nått så svaret blev: PERMISS! :D
Åhh fy bubblan va skönt att få komma till min egen bostad, mitt eget hem!
Få göra vad jag vill, få äta vad jag vill! Få umgås med min pappa hemma!
Få titta på SVENSK TV! Åhh så underbart en hel helg hemma!

 

Glad tjej påväg hem på permiss! :D

 

Så skönt att få lämna den här sängen, verkligen!

 

 

 

Få slänga sängkläderna i fotändan och...

 

Få slänga sjukhuskläderna på stolen och ta på egna kläder!

 

 

Väl hemma var de dags att plocka upp pressent kassarna
Den rosa kassen var en upmuntrings/födelsedags kass av Maria (hår,kropp,nagel produkter)
Den bruna kassen var av Betzo med ljus, godis och bok
Den silvriga kassen var av steffos föräldrar med födelsedags pressent (ljuslykta)

 

På lördagen var pappa och jag på lite shopping :)

 

Bättre bilder kommer senare, men liten humm om vad som handlades får man iaf!

 

Hej, svejs i lingonskogen!

 

Första Permissen!

På Torsdagen den 26 September efter min första cytostatika behandling mådde jag förvånansvärt bra så sköterskorna föreslog att jag och min pappa skulle prova fara ut och äta för att sen se hur jag mår efter lite permiss..äoj vad glad jag blev, jag skulle för första gången sen evigheter få äta riktig mat!
Ingen jäkla soppa eller någge sånt skit.. Jag är då inte kinkig vanligtvis, men hade på sjukhuset fått önskekost eller ja om man ens kan kalla det för önskekost för den där listan var totalt värdelös!
10 rätter var soppor, 6 rätter var gröt sen var typ 10 rätter kvar som var snabbmat typ hamburgare, pizza av olika dess slag, omelett, korv & pommes osv.. Man ville ju ha vanlig husmanskost ju! Det jag längtade efter var köttbullar o potatismos med brunsås mest av allt! Dessutom det värsta av allt var att matlistan var skriven på FINSKA! så jag förstod inte mycket utav den..
Nå nog pirrat om det, finns inte så mycket att säga om den vanliga maten på sjukhuset..

 

(Detta är då omelett på sjukhuset)

Permiss ut och äta var alltså århundradets grej, jag var så himla glad att få grejja mig själv lite och ta på egna kläder och sen fara iväg och äta! Då blev man verkligen såhär glad :D

 

Pappa min o världens godaste mat!
Bakad potatis, baguett, räkröra och sallad
Moooms, blir nästan hungrig nu när jag ser det..

 

Isolering

22 September 2013

Nej nu, efter att man hade börjat komma upp ur graven så kommer sköterskorna på avdelningen och säger att infektionsläkaren har bestämt att jag ska isoleras för att jag har klostridium!? Bara för att de inte kom på var mitt stigande infektionsvärde kom ifrån..
Jag bara närdis som man e:
Hallå: man brukar liksom skita lite lätt om man har klostridium och dessutom löst och mycket samt den oförglömliga lukten och jag har inte skitit på 3 dagar!                               
Men vad hjälpte det med att jag blev lite lätt arg över att bli isolerad så blev jag isolerad i vilket fall som helst på infektionssköterskans insiativ..

(Exempel på hur sköterskorna kunde vara klädda och den övre bilden är ett exempel på skylten som hängdes på dörren till mitt rum + att det sen var en extra dörr som skulle vara stängd )

När man väl blev isolerad blev ju inte direkt humöret bättre även om man inte hade något större fel. Men jag måste ju hållas innanför mina 4 vita väggar. Och när sköterskorna eller mattanterna eller något skulle göras så klädde dom sig så vackert så man kände sig som nån värre skit nisse eller som nån typ HIV människa.. Nå dagarna gick och jag blev bara mer och mer deppad över att vara isolerad! Mamma och pappa var ända sällskapet men man var själv så dempad så man låg mest under täcket och mådde skit och va ledsen..
Men en kväll fick jag världens överraskningsbesök! Betzo min handledare ifrån VNS kirurgiska avdelning, då måsta jag dra på smilet för att hon hade kommit hela vägen från Raseborg och hade dessutom ett jätte fint ljus med sig och en liten kiva bok som hette typ allt jag behöver finska - svenska och sen tvärt om.. Det var allt från vårdformer och maträtter till enkla hälsningsfraser!
Så sen satt vi och läste och skratta lite och diskutera vården jag fått/fick och hur jag behandlades..

Onsdagen den 25 September gjorde jag och pappa en kupp och rymde ut så jag sku få lite frisk luft i näsan och få se på lite höst skönt väder! Super skönt! Fick nog sedan lov nog av sköterskan att använda mig av nödutgången mitt emot så jag sku få komma ut lite, det behövdes inte mycket vara men efter den promenaden i parken med pappa så blev jag pratsam och kunde öppna mig igen, ögonen och sinnet..

Torsdag den 26 September revs isoleringen till att börja med, jag fick nu fritt röra mig! :D
Det fira pappa och jag med en snabb fika i cafeét, för det var inte den ända glädje nyheten utan jag skulle även få cytostatika äntligen! Som jag väntat på den där förbaskade behandlingen!
Mina värden hade äntligen gått ner och såg så bra ut att de vågar ge den idag! Har ju väntat sen den 17 September på den där jäkla cytostatikan och idag äntligen prace the lord för den 26 September och för cytostatikan! :D

Vi hörs igen! Heippa!

 

Fin besök

21 September fick man finbesök på sjukhuset som lite muntra upp och hjälpte mig att börja komma upp ur gropen jag låg nergrävd i.. Freddie, Sofie och Steffu hade nämligen road trippa till Helsingfors för att komma och hälsa på mig!







De gjorde mig super glad och dom fick mig till och med att skratta lite! :)
De blev en hel del skit snackande och kramandes och mysandes allihopa och dom hade filmer med åt mig så blev att titta på sällskapsresan sen så man fick sig lite skratt därifrån också :)
Efter deras besök försökte jag sakta börja komma tillbaka till mitt sociala liv och började sakta ta kontakt med mina närmsta vänner och blev lite psykiskt starkare också..